Den här är till dig och du vet vem du är!

i sonens rum alltså. Ni märker nog ganska snart när han ligger i sin säng i sitt rum och jag måste sitta här för att han ska somna, JA det är då mina blogginlägg kommer.

Vill börja med att säga

farmor på din 86 års dag, TACK för öl och rulltårta!

Har varit hemma och vabbat i två halvdagar nu, coh det har varit riktigt skönt (även fast jag saknar att vara på jobbet), vad jag har gjort? SOVIT!!! Och gud så skönt det är att sova på dagarna!

Vad som händer på jobbet (och inte händer) och varför jag älskar att vara där just nu ska jag ta en annan gång. Det jag kan säga nu är att jag för tillfället fått mera ansvar och lite andra arbetsuppgifter, OCH JAG ÄLSKAR DET!!! 

och som världens sämsta mamma!

Jag ska vara ärlig och säga att i mitt yrke så klagar vi OFTA på föräldrar som lämnar in sina sjuka barn (ja, inte så att de hör förståss), vi tempar barn varje vecka och ringer hem dem som har feber. Hostar och snorar dom så har vi alltid åsikter om ifall de ska vara på förskolan eller inte...

OCH vad gör jag själv?

JO, lämnar en hostig, förkyld och febrig son i skolan, BARA för att jag inte kan vara hemma från jobbet just nu! Men HALLÅ, hur är jag funtad?

Och det i två dagar nu...

Har haft världens sämsta samvete så nu får han vara hemma resten av veckan, i morgon med pappan och på torsdag och fredag tar vi halva dagarna var.

Är det inte så att barnen är viktigast? Ibland tvivlar jag på mig själv.

Är verkligen jobbet så JÄVLA viktigt att man sätter det före sitt sjuka barn?

Ska man tänka på att kollegorna blir strandsatta istället för sitt sjuka barn?

I hjärtat VET jag ju svaret, men just nu så är det hjärnan som styr och just nu är jag inte nöjd med hur den fungerar!