Så var dagen här då...

En dag jag har förskjutit länge. Idag var sista dagen för min lilla Neo på våran avdelning, till hösten flyttar han upp och jag stannar kvar på småbarn.

Har inte velat tänka på denna dag, har lixom inte "trott" att den skulle komma, visst kommer han vara kvar i huset men JAG kommer inte att vara "hans" fröken längre...

Jag har själv tackat nej till att flytta med honom, måste tänka på mig och min hälsa, min rygg och min kropp...

En liten människa som inte har en kropp som lyder behöver någon som är stark och kan lyfta mååånga gånger om dagen, det orkar tyvärr inte jag längre...

När han blev lämnad idag så kom han med mamma och massor med GLASS! Så idag har vi ätit glass flera gånger, även fast det är borttaget från oss, men idag var ingen vanlig dag.

När han sen blev hämtad så kom mamma med flera paket... och orden: - jag har lagt paket till er där inne, men jag tänker inte vara här när ni öppnar dem! - HJÄLP, är det något farligt, en bomb kanske?

Men nej, det var det finaste ord jag någonsin har läst, tårarna har runnit i flera omgångar sedan dess... till orden fanns även paket, ett till var och en av oss och vi är sammanlagt 4 st på våran avdelning. Ett kort till var och en + en box från smartbox "världens kök" + att jag även fick "kropp och själ", kortet som var skrivet till just mig löd så här:

Hur tackar man någon som under en väldigt lång tid lagt ner sin själ i MItt Barn? Hur säger jag tack till nån som envist utfört nödvändig träning

- trots att Mitt barn sagt "Nej"?

Hur tackar jag för att denna någon gjort så att Mitt barn alltid vill gå till dagis?

Hur kan jag nog visa min tacksamhet över hur den här personen lotsat Mitt Barn i livet på dagarna? Som lärt honom att respektera andra och busat med honom.

Jag vet inte... men TACK!

Men fattar ni, förstår ni att tårarna bara sprutar idag?????

När jag sedan sms:ade och tackade såååå himla mycket får jag ett sms tillbaka som lyder:

Vassego, du är värd varenda box som står att finna!

Är nu på landet, sitter med min underbara man, dricker ett glas rött, har spelat "triss och stege" med Jonathan och maken(jag förlorade), livet är underbart men ändå så bara rinner tårarna....

Neo min Neo, du är och kommer alltid förbli en del av mitt hjärta!