Var är solen??? Jag behöver sooool!!!

Det här är den bästa stunden på dagen, när familjen ligger och sover och jag ensam får hålla på att pyssla nere i köket, lyssna på radio och sitta vid datorn...

Frukosten är klar så när alla väl vaknar är det bara att sätta sig och äta.

Igår kom Marlie hit till oss, något som både hon och jag längtat så sjuk mycket efter, vi har pratat, pratat och åter pratat och jag tycker det är så mysigt att ha henne här   

I em har lilleman tävling i Mälarhallen men innan dess blir det bara en lugn och skön myslördag och i morgon väntar Sthlms mäst i Sumpan och Brandbergen för maken och mig.

Visst blir man nyfiken på vilka som besöker ens blogg, det blir iaf jag...

Om jag går in och kollar trafikkällor för dagen så får jag fram:

Söker folk alltså på google för att hitta min blogg ? Helt otroligt :)

Hittade dessa rader skrivna om mig... Blev faktiskt lite rörd, för jag tror bestämt att det är mig hon menar   

Tack Camilla, det var snällt förklarat om mig   

Ja, jag VET!!!

Har egentligen massor att blogga om och massor med foton att lägga upp!!!

Men idag känns det som om nån håller på att strypa mig, kunde knappt sova i natt på grund av andningssvårigheter... och JA, jag vet att det är stress... det är ångest jag känner... över skolan och livet...

Men snart, snart så blir allt bättre, inbillar jag mig iaf!!!!

Miljoner tankar som snurrar i mitt huvud...

Ska livet vara såhär??

Nettan skrev att hon kunde tänka sig en gästbloggare på sin blogg.

Jaha, tänkte jag, varför inte skriva några rader, tänkte även få dem att bli tänkvärda – vilket inte är alltid så lätt.

Vet ni inte vem jag är så är jag, Jessisa, en nära vän med Nettan. Vi har funnits där för varandra i båda glada och jobbiga situationer i de dryga 8 år vi känt varandra.

Vad jag vill dela med mig till er läsare här hos Nettan, är att ni ska ta vara på de vänner och den familj ni har.

Vänner är som blommor, de måste vattnas för att de ska fortsätta att var vid liv. Man behöver inte vattna varje dag, vissa behöver man inte ens vattna varje månad, men de lever ändå.

En del vänner har man bara ett tag i livet för de passar in just då. En del vänner finner man tidigt i livet och det finns där för alltid (dessa behöver också näring, men ibland mer och ibland mindre) Vissa vänner finner man senare i livet men de blir väldigt viktiga vänner.

Jag tror att vi alla någon gång tänkt:

- Nu slutar jag ringa, det är inte meningen att bara jag ska ringa nu får hon/han ringa nästa gång.

Funderat en hel del på den tanken. Har kommit fram till flera gånger, att om jag vill prata/träffas så kanske jag får ringa och vattna denna vänskap lite. Just nu kanske han/hon har så pass mycket att ta tag i att ett ringa kanske inte riktigt får plats i hennes/hans vardag. Men om jag ringer och bara säger HEJ! Så vet personen att jag är där, det kanske är väldigt viktigt för personen att veta att det finns någon där.

Detta ”vattnade” måste man även göra i ett förhållande. Vissa perioder vattnar man som f-n och andra så är det som att ta hand om en kaktus, det sköter sig själv. Jag tror att om man har hittat sin livspartner och den man ska leva sitt liv med så gör det inget att man vattnar och vattnar för man vet att snart kommer partnern att vattna han med. Men se till att ni vattnar båda två, för om bara en vattnar så kommer snart den andra att dö av översvämning och då står man där själv.

En sista hälsning till er alla:

Gå nu och vattna lite, spelar ingen roll om det är vänskap eller ett förhållande som behöver vatten. Jag och Nettan vattnar nästan varje tisdag …..

KRAM

Från Jessissa

JA, det är inte många tisdagskvällar som Jessisa och jag INTE har våra telefonsamtal, vi har alltid massor att prata om även om inte allt är så jätte viktigt!

Men idag tog vi nog rekord, 1 timme, 51 minuter och ett antal sekunder... Och vad pratade vi om då?? Jo, allt och lite till...

Synd bara att jag hann sätta i mig ett helt påskägg fullt med godis under tiden, NU mår jag inte bra kan jag säga!

Åh vad jag önskar att jag hade tid, lust och ork just nu.

Har MASSOR med bilder som jag skulle vilja lägga upp här, massor med tankar, och massor att skriva om.... Men rätta känslan finns liksom inte!

Vill du vara gästbloggare här i ett inlägg? Säg till så ordnar vi det!

Fredag kväll, final spel iRinkeby. Jag har fortfarande inte helt kommit över att vi kom näst sist och det var INTE tack vare mig!!

Lördag morgon, liga mot BK Ön och de fick sig en match, mycket jämt emellanåt men det var vi som tog hem segern.

Lördagkväll middag med goda vänner och kortspel (JA,jag vet att det låter som om vi är med i PRO eller nåt). Sent i säng coh med lite för mycket vin i kroppen...

05.30 ringer min mobil i morse, stora sonen har sån jävulusisk värk i axlar och ryggen (man kan lätt få det om man cyklar fram och tillbaka till stan och man inte har cyklat på 7 månader), han hade verkligen skit ont och grät i telefon och undrade om jag hade några starka tabletter hemma. TUUUUR att det inte är så långt för honom att gå hit så han kom ohc hämtade dem.

Gick sen och la mig i lillemanssäng och när jag precis har somnat om igen så ringer telefonen 07.30 och Jocke undrar om T kan spela istället för Jimmy?

Tyvärr inte, maken mådde allt annat än bra han heller...

Så denna natt och morgon + en hemsk hals, tunga och huvud som har gjort så jävla ont har resulterat i att vi har legat i sängen i stort sett hela dagen, till och med frukosten åt lilleman och jag här. Eftermiddag coh kväll har tillbringats liggandes i soffan och kollat på film, utav 3 filmer som vi satte på tittade vi inte klart på en enda, SKRÄÄÄÄP rent ut sagt!

Nu längtar jag till på tisdag när två underbara gullungar skall komma och vara hos mig ett par timmar på kvällen, ska bli super mysigt, hoppas dom äter pannkaka?!